Barnuppfostran - Gamla men kloka ord

Till barn skall man ge så få befallningar som möjligt. Man får icke ge en enda befallning, som icke kan åtlydas eller som icke skall åtlydas, ty då är föräldraauktoriteten spolierad.

Är den ena av makarna osäker på den andras mening i ett fall, då barnet begär något, skall svaret lyda: "Ja, om far ej har något däremot". "Det kan jag ej avgöra ensam; det måste jag tala vid far om" e. dyl.

Har du lovat ditt barn något, så får ingenting i världen hindra dig från att hålla det. På dig skall ditt barn lita fullständigt. Har du blott en enda gång svikit ditt löfte, så är du ej längre den i detta fall ofelbare, som du bör vara, om ditt barn skall tillbörligt kunna älska dig, akta dig.

Små barn särskilt hitta ofta på egendomliga ting eller förstora verkliga händelser. Det är icke lögnaktighet utan barnafantasien, som diktar. Tag det med ro.

Var ej ironisk mot barn. De förstå det ej och du uppnår därmed endera alls intet eller också rena motsatsen till vad du åsyftat.

Angående smeknamn på barnen och risken att de följer med hela livet:
Kom ihåg följande anekdot:
Modern: "Och har mammas lille gris lärt någonting i skolan i dag?"
Lille Nils: "Jag har lärt två grabbar att inte kalla mig mammas lille gris längre!"

Gör aldrig någon till driftkuku, framför allt icke barn eller djur. I fråga om barnen är det grymt - deras förlägenhet över att ha blivit föremål för drift är ofta ytterst pinsam - och gentemot djuren är det rått.

Tag aldrig emot skvaller! Vänjer du barnen därmed, förstör du dem, gör dem inställsamma, lögnaktiga, intriganta.

Ordspråket: "Ögat vill ha mer än magen kan fördra", gäller ju barn. Därför måste modern tillse, att barnet serveras en liten portion. Vill det ha mer, kan det få en eller flera gånger till.
Det gör ett dåligt intryck när modern till ett illa uppfostrat barn låter detta servera sig så mycket det önskat för att kanske sedan bara peta i maten. Det är skandalöst att låta Guds gåvor förfaras på det sättet.

Vänj barnen att uppträda hänsynsfullt mot åldriga personer: ge sin plats åt dem i offentliga lokaler, i spårvagnar o. s. v.

Den gosse, som fått lära sig att bädda sin egen säng, borsta sina skor, sy i knappar o. s. v., kommer att reda sig på ett helt annat sätt i livet, än dem, som vants att stå hjälplös, när ej mor eller tjänare funnits till hands.

KÄLLA
Saxon, J.L. (1934) Umgängeskonst - Levnadskonst